regel #4 (HNW)

by Regler

regel #4 (HNW) cover art




Regler regel #4 (HNW)

Co-release with:
Decimation Sociale
Rapid Moment
At War With False Noise
Pilgrim Talk

Regler is Mattin & Anders Bryngelsson Anti-copyright 2015 "One day I received an email from Mattin. We've been in touch before, though we never met, but his written, performed and recorded work had always a special interest on me for so long now. The mail presented the work you have now in your hands. It said: 'I have a project with Anders from Brainbombs, in which we set up rules and try to do different genres of music with rock instruments. We have done a recording regel #4 (harsh noise wall)'. Boom. In my head. I knew other recordings by REGLER released on Turgid Animal and 8mm. Those already got me hooked. But now, here was the HNW genre. And this genre is very important to me. It is my core. And now we get Hardcore Wall. All Hails."
-Romain Perrot (VOMIR) credits released 06 May 2015


At War With False Noise press release:
Regler is a project from Mattin (known mostly for collaborations with Junko, Phillip Best, Tony Conrad and others) and Anders Bryngelsson of Brainbombs.

This project aims to re-create musical sub-genres using only traditional "rock" instruments; in this case, harsh noise wall. I guess my feelings on HNW are mixed; by putting out what I'd argue is the "gateway" release on the genre (Proanomie by Vomir) I have to take some responsibility for what is maybe the most redundant sub-sub genre of them all, one which in my opinion often uses ridiculous over-conceptualisation to mask an entire lack of originality. Which is kind of entirely the opposite to what Vomir was all about when he came up with the term! Anyway, how best to combat this: take it from an entirely new angle! Good! Regler on this album most definitely play ROCK music, but it's half an hour of absolutely blistering, all-out, in-the-red heavy metal. It's exhausting and invigorating and totally unlike anything else, and is the closest thing I've heard in years to the spirit of the genius avant-rock of Les Rallizes Denudes without actually sounding anything like them. Most certainly one for those interested in hearing the limits of rock music and where it can go. Recommended!


Radio shows:
http://www.kfjc.org/music/playlist.php?i=48958
http://www.kfjc.org/music/playlist.php?i=48962
http://www.kfjc.org/music/playlist.php?i=48967
http://www.kfjc.org/music/playlist.php?i=48937
http://www.kfjc.org/music/playlist.php?i=49009
http://www.kfjc.org/music/playlist.php?i=49041
http://www.kfjc.org/music/playlist.php?i=49043
http://www.kfjc.org/music/playlist.php?i=49050
http://www.kfjc.org/music/playlist.php?i=49062
http://www.kfjc.org/music/playlist.php?i=49087
http://www.kfjc.org/music/playlist.php?i=49216
http://www.kfjc.org/music/playlist.php?i=49266
http://www.kfjc.org/music/playlist.php?i=49309
https://wfmu.org/playlists/shows/61237
http://wfmu.org/playlists/shows/61864



http://boards.vinylcollective.com/topic/113926-best-of-2015-post-your-favorite-albums-previously-a-mid-year-review/page-12

Posted 02 January 2016 - 10:54 AM

My top 10's for the year. 

kurtz 

LPs

1. Muerte - s/t (SPHC/Cintas Pepe/Cabeza de Vaca)

2. Turnstile - Nonstop Feeling (Reaper)

3. Sissy Spacek – Brath (Oxen)

4. Pig Heart Transplant – For Mass Consumption (Iron Lung)

5. Abyssal – Antikatastaseis (Profound Lore)

6. Night Birds ‎– Mutiny At Muscle Beach (Fat Wreck)

7. Regler – Regel #4 (HNW) (Rapid Moment/At War With False Noise/Decimation Sociale/Pilgrim Talk)

8. The Underground Railroad To Candyland - The People Are Home (Recess)

9. Wiegedood – De Doden Hebben Het Goed (Consouling Sounds)

10. Beach Slang ‎– The Things We Do To Find People Who Feel Like Us (Polyvinyl)




Reviews:

Regler: Regel #4 (HNW) por Rubén Coll


William S. Burroughs decía que al utilizar la técnica del cut-up uno estaba más próximo a activar la posibilidad de acontecimientos futuros que a simplemente obtener yuxtaposiciones más o menos acertadas, en su caso, basadas en textos de distinta procedencia. Buscar un ejemplo de las consecuencias que comporta jugar creativamente con fragmentos de origen diverso bien podría remitirnos a un álbum como May 08 (2009), a cargo del nigeriano Billy Bao y en compañía de compinches como Xabier Erkizia o Mattin. Este último, 50 % de los artífices del disco del que vamos a hablar en lo sucesivo: Regel #4 (HNW). A lo largo de varios de los temas de aquel lp de Bao aparecían entrelazados fragmentos sonoros de artistas como Whitehouse, Brainbombs o Fela Kuti. Quién podría imaginar que esos mash-ups, o encuentros virtuales si se quiere, preludiarían colaboraciones reales como las que se materializarían con la participación de Mattin en Crowd Pleaser (2009) -una de las aventuras paralelas de Philip Best al margen de Whitehouse- o el proyecto que nos ocupa ahora, Regler, un power duo, formado también por Mattin junto a Anders Bryngelsson, de los suecos Brainbombs, el combo psych(o)-punk por excelencia. Ya solo faltaría que en el próximo disco de Billy Bao, el inminente Lagos Sessions, apareciese alguna colaboración sorpresa de algún antiguo miembro de las míticas bandas-comuna de Fela.

Pese a lo que pueda indicar el título, Regel # 4 (HNW) es la tercera entrega del dúo. Antes le precedieron dos discos que dejaban claras las intenciones de este proyecto, abordar desde los presupuestos del rock otros estilos -hasta al momento todos ellos satélites, o tal vez al revés, de ese cajón de sastre que es el noise en nuestros días. Así el debut Regler (2014) fue su particular aproximación al dub pero también al d-beat, estilo caro por las tierras en las que se crió Bryngelsson, una rama del hardcore punk más lacerante popularizada por vándalos como Anti-Cimex o Shitlickers. Mientras, el doble Regel # 3 (2014) era un acercamiento al free jazz y al noisecore, éste último otra mutación punk gestada en Kyunshu a mayor gloria de Confuse. En definitiva, el objetivo de Regler parece ser acercarse al ADN de estos estilos, encontrar sus respectivas invariantes y trabajar alrededor de ellas.

Aquí HNW funciona como el acrónimo de harsh noise wall, un desarrollo del harsh noise creado en Japón y amplificado en Estados Unidos en la década de los 90s. El disco viene acompañado de un texto introductorio a cargo de Romain Perrot aka Vomir, uno de los principales valedores de esta vertiente. Sin embargo, los diehard fans tal vez se sientan decepcionados al no encontrar el habitual "inmutable 'muro' de ruido chirriante a base de distorsión electrónica, crujidos y zumbidos" con el que Sam Mckinley (de los canónicos The Rita) ha intentado definir esta corriente. A lo largo de los casi 30 minutos que dura este disco, batería y guitarra -con su consiguiente post-procesado digital- desplazan lo que habitualmente se lograría con un set-up de pedales y algún generador de señal.

Hace unos años Mckinley, desde las páginas de As loud as possible, llegó a considerar el harsh noise wall como una "deconstrucción minimalista de la esencia del harsh noise" e incluso a establecer un paralelismo entre el hnw y las pinturas de Ad Reinhardt, en concreto con sus Abstract painting nº5 (1962) y Abstract painting nº 33 (1963). La analogía, aún rayana en lo pretencioso, no deja de ser acertada. La primera impresión que uno puede tener al acercarse a una de esas obras es pensar que lo que tienes delante no es más que un cuadrado negro, aunque si prestas atención verás formas en su interior e incluso tonos rojizos y azulados, reparando en cuán equivocado estabas. Una situación que se asemeja a una de las principales críticas al hnw, incluso entre aquellos ya curtidos en los sonidos más difíciles, considerar que no está pasando gran cosa, que engañosamente todo parece ir con piloto automático. Algo que obviamente también sucede aquí, con Mattin y Bryngelsson sonando de una manera casi maquinal pero no por eso faltos de sangre. De hecho, desde que aprietas el play te ves sepultado por un alud de distorsión, que en cierta forma, podría verse como una extended, muuuy extended, version de cuando los Brainbombs se enganchan en un riff y lo tocan ad nauseam, solo que marcada por una sensación de aceleración y estatismo simultáneos.

En el interior de la carpeta de este Regel # 4 (HNW) se despliegan tres cuadrados negros, en cada uno de los cuales se indican tres intervalos de frecuencias: >250Hz, 250-2.5kHz y 2.5kHz, esto es, graves, medios y agudos, respectivamente. Y es que al parecer, se hicieron tres grabaciones en cada uno de esos rangos dinámicos que terminaron por superponerse una sobre otra, overdub mediante, lo que tal vez explique que la grabación suene de manera tan compacta y abigarrada de principio a fin.

En un momento en que el acto de escuchar música ha quedado reducido a un gesto de consumo y en el que las distintas corrientes musicales no son otra cosa que etiquetas en el mercado de bienes culturales, la tarea emprendida por Regler de detenerse en estilos de lo más variopinto se convierte en su mayor acierto. Semejante labor ha de contemplarse como un intento por trabajar desde unas coordenadas alejadas de la noción de estilo musical entendido como la mera osificación de una serie de tics casi caricaturescos. Por el contrario, ya se trate de d-beat, noisecore o como aquí ocurre con el hnw, el estilo se revela como una oportunidad para explorar esas reglas que han terminado consolidando el marco definidor de esos estilos, a los que han ido contribuyendo, gradualmente y de manera colectiva, un sinfín de artistas, muchas veces de forma anónima. No olvidemos que, diccionario en mano, una regla es "aquello que ha de cumplirse por estar convenido en una colectividad". Lo cual hace que esta serie de trabajos de Regler se integren en la producción de Mattin como si se tratase de otro intento por dar respuesta a lo que su colega, el teórico Ray Brassier, expuso en el texto conjunto Metal Machine Theory (2010-2011), a saber, que "nada es más emblemático del estrangulamiento de la ideología neoliberal que la convicción incuestionable de que la expresión individual sigue siendo un depósito natural para la innovación creativa".

Cabe preguntarse cuál será la próxima parada estilística en el itinerario de Regler. ¿Una entrega dedicada al Oi!? ¿Una excursión en el R.I.O. ? ¿Por qué no un acercamiento al flamenco?





number 983
---------------------
week 21
--------------------




REGLER - REGEL #4 (CD by At War With False Noise, Rapid Moment, Decimation Sociale, Pilgrim Talk)
In the liner notes, written by Vomir, we discover some of the working methods of Regler. Vomir quotes from an e-mail from Mattin, one half of Regler: 'I have a project with Anders from Brainbombs, in which we set up rules and try to do different genres of music with rock instruments. We have done a recording regel #4 (harsh noise wall)'. Regel one to three have also been reviewed in these pages (see Vital Weekly 957 and 966), a double CD for number three and a LP for the other two. In these previous works they explored 'dbeat', 'dub' and free jazz. Now it's time to dabble with harsh noise wall. I know I should leave such events with Jliat, he's our expert in this musical field but as I enjoyed the previous Regler releases quite a lot, I thought I have a go here. Now, to say I am the biggest fan of the genre is not really the case, but what Mattin and Anders Bryngelsson are doing here is actually very nice. They play guitar and drums and for very close to half an hour they bang expertly on these instruments, in a very loud fashion and with lots of rhythm. Is this harsh noise wall? I think it very much is. There is, within these thirty minutes, hardly variation and it stays very much on the same level volume and dynamics wise. But instead of a wall of electronics, Regler uses the rock instruments to create that, and in that sense it's more likely to be Harsh Noise Rock, Harsh Rock Wall and some would call this metal no doubt, in whatever variation I am not prone to know. I think this is an excellent, very tiring half hour of some exciting rock music; vicious, dirty, loud and highly monochrome. (FdW)


Part of a project which sets out to replicate other genres using guitar and drums, this is purportedly a piece of "HNW" (Harsh Noise Wall). One can clearly hear the guitar which is not continuous, the drums might be part of the low pitched rumble which is a kind of murky mud through which the guitar can be made out with occasional feedback and pauses. The sound file appears processed being clipped at a sample of (positive values)  31377 with occasional values over this to 31953. There are also odd 'clicks' one at 8:21 for instance which stand out from the rest of the mush, and its possible to edit these out, which in the case of an undifferentiated wall editing has no effect whatsoever.  Using the infamous analysis of the samples, the standard deviation (standard deviation is used to measure noise in communications amongst other things) is 12,803.35,  I compared that to samples from pain jerk of 26,230.47 and a square wave of 23,170.53 or 3,812.44 for a Frank Zappa sample. It puts it slightly higher than Oasis in other analyses and in the area of a Gabber sample. Or around half that for some Vomir works.. (- see http://www.jliat.com/txts/Towards_an_objective_account.pdf using different samples...)
From the above in terms of noise #4 is towards the low end of other works, and the clicks and guitar breaks perturb the 'Wall'. Given that 'Harshness' is the more tricky attribute to analyse using square waves as a bench mark again this puts the Mattin / Bryngelsson release well down that data set. Most readers are probably unaware of the fury caused in the 'noise' community by attempting objective criteria yet alone the ridiculous claim that HNW is not music but part of a much larger object called THE REAL. Guitars and rock music are not found in most parts of the cosmos - noise is. The random movement of particles via quantum probability in the guitar, the electronics and the structure of the drums means that this 'sound' is not ordered until these things  become instruments. (Mechanisms) Throwing yet another spanner in the (dialectical) works, isn't the treatment of stuff as a resource, to fashion a commodity, a capitalist trope, even if it might be also Marxist, and HNW is never such. Why, because once 'treated' - processed - it is no longer noise. QED. (jliat)



Современная музыка

Журнал
о необычной музыке

CMMAG (2 July 2015, Saint Petersburg)

Под вывеской Regler скрываются Маттин (Mattin) из Страны Басков и Андерс Брюнгельссон (Anders Bryngelsson) из Швеции. Первый известен поклонникам ЭАИ (электроакустической импровизации), редукционизма и нойза, а второго можно было приметить в культовой нойз-рок группе Brainbombs. В новом проекте они играют разный материал, используя рокерские инструменты, в данном случае слышны гитары и ударные. Основная идея альбома в том, что это переиначенный HNW (Harsh Noise Wall). Было три части: низкие частоты, средние, высокие. Записывали отдельно, потом сводили. Концептуально – любопытно. По факту – всё равно.

Не всё равно на музыку, которая получилась шумная и тяжелоусваиваемая, но прекрасная. Казалось бы, что тут может быть хорошего, тем более в анти-музыкальном направлении, именуемым харш-нойзом? Дело в том, что это не харш. Формально – он, а слушаешь – не веришь. Неоднозначность подкупает и очаровывает при соблюдении хотя бы этих условий:

  1. вы должны любить слушать громкую музыку громко
  2. вы должны быть неравнодушны к шуму
  3. хорошо, ежели блэк-метал греет душу
  4. чувство дискомфорта в музыке не смущает
  5. монотонность по нраву

В ином случае молотилово и бурление, которое творят Regler, будет казаться просто молотиловом и бурлением.

Важен контекст. Это нишевая музыка, путь которой к слушателю будет непрост, если вообще будет. Вот мне сразу вспомнились блэк-металлические современные группы, которые иногда играют и записываются так, что не разобрать ни нот, ни ритма; во главу угла ставится атмосферность. Вспомнились и эксперименты с металлом Jazkamer. Это всё опять к тому, что Regler на этом альбоме играют не каноничный HNW, а всё-таки имеют дело с его интерпретацией посредством традиционных рок-инструментов.

Это своеобразный троллинг, который так любит Маттин. Очень хорошо, что он снова в деле.

Слушать: https://pilgrimtalk.bandcamp.com/album/regel-4-hnw

2015 Pilgrim Talk, Rapid Moment, Decimation Sociale, At War with False Noise CD

Илья Белоруков


Le son du grisli

En définitive, la conséquence qu'aura ce CD sur votre audition dépendra du volume auquel vous voudrez bien le passer… De quoi ? Eh bien, une demi-heure de noise (harsh noise wall, pour être précis) guitare / batterie. Comment ? OK, vous ne m'avez pas attendu, vous l'avez déjà écouté, ce CD de Regler = Mattin & Anders Bryngelsson (Brainbombs)… Ou alors c'est que vous ne vous êtes pas remis du Regel #3...?

Actualisons : ça part encore à fond les ballons (si je puis dire) qui ne résisteront pas longtemps à la pression. D’ailleurs à quoi bon le crescendo, mon ami ? Mattin et Bryngelsson sont des hommes pressés, et des nuisistes-parasites : à peine le temps de reprendre sa respiration (pas comme chez le dentiste, où la paille-aspirateur à salive vous permet de déglutir si on l’avale un peu) entre deux mesures (mais peut-on vraiment parler ici de mesure ?).

Non, car on tressaute plutôt sur ce brouhaha qui ne connaît que de rares variations (un accrochage d’accord de guitare, un larsen…) et on n’a pas le temps de compter les mesures. On les enquille, plutôt, le sourire aux lèvres. Ou rentré dans la bouche, pour être précis, le sourire!



Den brutala ärligheten

http://www.vagant.no/den-brutala-arligheten-2/

Joni Hyvönen
02/10/2015
Download PDF

MUSIKK. Punk och konst samsas hos den baskiska artisten Mattin i en produktiv kollaps.

Situationen ser ofta likadan ut. Han går ut på scenen och sätter sig lugnt ner på en stol. Länge händer ingenting och snart börjar publiken skruva på sig. Ibland inleder han en dialog, talar för sig själv eller konfronterar åskådarna med frågor om varför de är här. I ett uppträdande poserade han framför publiken iklädd skinnjacka, pilotglasögon och mikrofon i handen, utan att röra en min, utan att yttra någonting. Efter tio minuters burop sträckte han sig mot datorn och spelade upp ljudet av publikens reaktioner tillbaka i rummet. Tillsammans med Taku Unami satt han vid ett annat tillfälle och grät framför åskådarna i en timme. Nyligen bjöd han in publiken i ett mörkt rum i Berlin där han bad om att slicka dem i öronen. Vad som möjligen framstår som en typisk performancekonst utspelar sig i själva verket inom musikens ramar.

Med ett ursprung inom improvisationsmusiken har Mattin släppt skivor med kända namn som slagverkaren Eddie Prévost, trumpetaren Axel Dörner och violinisten, filmaren och konstnären Tony Conrad, noiseartister som Matthew Bower, Philip Best och Junko, samt teoretikern Ray Brassier. Tillsammans med skribenten Anthony Iles redigerade han antologin Noise & Capitalism (Arteleku Audiolab, 2009), som kretsar kring de emancipatoriska föreställningarna inom improvisationsmusik och noise.

Centralt för Mattin är improvisationsmusikens ramar, dess outtalade regler. Genom att framträda utan instrument gör han interaktionen med publiken till en del av den musikaliska situationen, som mer än att försöka göra åskådarna till deltagare strävar efter en högre grad av vad han talar om i termer av alienation. Han återkommer många gånger till John Cages utvidgade förståelse för musik, att låta ljuden vara sig själva, eller att det inte finns någonting sådant som tystnad. Mattin tar det ett steg längre genom att framhäva de musikaliska såväl som sociala regler som råder i den situation inom vilken den så kallade tystnaden uppstår. Allt han gör pendlar mellan stora pretentioner och en uppsluppen vilja att driva musiken till sin spets. Antingen eller, det verkar vara hans grundinställning, den första regeln.

MAA002web

Mattin & Hong-Kai Wang, Collapsing Ourselves (Mount Analogue, 2014)

Att kollapsa sig själv

Född i Baskien och bosatt i Berlin har Mattin under de senaste åren vistats i Stockholm. Iklädd en hemmagjord tröja med texten »My life is shit« gjorde han sig lätt igenkännbar på konserter och utställningar i huvudstaden. Med den brist på spelställen, arrangörer och musikalisk infrastruktur som råder i Stockholm – »Hell on earth« enligt Mattin – är det nog inte överraskande att han lämnade landet. Av hans svenska period märks några skivor som förefaller ha gått oförmärkt förbi, ett samarbete med konstnären Hong-Kai Wang och bandet Regler vars senaste skiva utkom i somras. Tillsammans med det nya albumet av Billy Bao (ett av Mattins många samarbetsprojekt) utgör skivorna en bred överblick av en verksamhet som spänner från punk till konst och politik.

Albumet Collapsing Ourselves är ett projekt som Mattin och den taiwanesiska konstnären Hong-Kai Wang spelade in vid olika tillfällen våren 2013, och gavs i slutet av förra året ut av Mount Analogue, en utställningsplats tillika förlag och skivbolag i Stockholm. Trots att Hong-Kai är en internationellt etablerad konstnär som deltog bland annat på MoMA:s ljudkonstutställning Soundings (2013) fick projektet i det närmaste ingen uppmärksamhet.

En timmes långt samtal kring deras respektive verksamheter, inspelat på EMS i Stockholm, låg till grund för Collapsing Ourselves. Samtalet spelades upp vid ett framträdande på Konstapoteket i Hökarängen, medan Hong-Kai och Mattin ingick i en liknande dialog med publiken. Efter att även detta framträdande spelades in upprepades proceduren vid ett framträdande på Z Space i Taichung, Taiwan, och ytterligare en gång på Noise Kitchen i Taipei. Den slutgiltiga inspelningen består av en märklig överlagring av fragmentariska konversationer, mindre kaotiskt och mer fridsamt än vad det kan verka, där publiken endast sporadiskt tycks delta i tillställningen, och där surret av röster skapar en ljudatmosfär snarlik Robert Ashleys klassiska Automatic Writing (1978).

Regler, regel #4 (HNW) (Rapid Moment/At War With False Noise/Decimation Sociale/Pilgrim Talk, 2015) ‎

Regler, regel #4 (HNW) (Rapid Moment/At War With False Noise/Decimation Sociale/Pilgrim Talk, 2015) ‎

Inspelningarna inte bara överlagrar samtalen, utan låter den frågande formen – grundläggande för både Hong-Kai och Mattin – dröja och förbli i ett olösligt tillstånd, möjlig att aktivera på nytt. Till skillnad från Ashleys ourskiljbara mummel och dova toner, som ibland befinner sig på gränsen till det hörbara, är Collapsing Ourselves inriktad på konversationen i sig, även om ämnena för samtalen inte alltid är lätta att identifiera och tonar alltmer bort i ett stim av röster.

Mer monolog än dialog, mer fråga än gensvar. Som så många gånger hos Mattin ska albumet inte betraktas som en simpel dokumentation av ett liveframträdande. Det tyska bandet Die Tödliche Doris album Livefeedbacks (1986) är ett snarlikt projekt. Skivan utgörs av låtar till vilka bandet mimade under en turné och som spelades in på nytt vid varje framförande. Realistisk återgivning, teknisk skicklighet och estetiska uttryck underordnas till fördel för de tillfälligheter och misstag som sker vid överlagringarna. Mer missljud än musik, mer mummel än begriplighet.

Experimentell musik rör sig inte sällan kring ljud för ljudens skull. Men istället för att experimentera med instrument menar sig Mattin fokusera på att experimentera med jaget och sociala relationer, genom att i så hög grad som möjligt synliggöra artistens och publikens roller. Att knyta an jaget till produktionen av musik är en liknande utgångspunkt för Automatic Writing, sättet som Ashley utnyttjar kroppen som musikens källa. Ett av motiven bakom verket var den milda form av Tourettes syndrom som Ashley led av, ett ofrivilligt tal som han gjorde till ett instrument, någonting som också kan härröras till Alvin Luciers I Am Sitting in a Room (1969). Lucier som led av stamning läste där in en text som han därpå spelade upp i ett rum, och som spelades in på nytt i en överlagring av den första inspelningen, för att upprepas tills rösten förvandlades till ett abstrakt skimmer av resonanser. Musiken är en kropp som uppfyller lyssnaren.

Collapsing Ourselves är effekten snarlik. Men här ges innehållet för samtalen mer uppmärksamhet och gör att projektet skiljer sig från det teknologiska eller litterära underlaget hos röstkonstnärer som Henri Chopin, Christian Bök eller Dylan Nyoukis, under det att Hong-Kais och Mattins samtal lider brist på deras egensinniga humor. »What do you think that the politics of this place are?« hörs Mattin säga. »Maybe someone has something to say?« undrar han försiktigt utan att få något svar. Frågor överlagras och upprepas, någon hostar, en mobiltelefonsignal kommer och går, det brusar, mikrofoner flyttas runt, musik hörs i bakgrunden. Allt är tämligen anspråkslöst, men också smått livlöst. »There is no discussion here«, konstaterar Mattin. »Do you feel manipulated?« Den försiktiga dynamik som uppstår i dessa ögonblick ger inspelningarna ett tillfälligt utlopp och ger på samma gång utrymme för misslyckanden. Men genom att förlägga diskussionen i konstnärskapet, det som ligger bakom idén om att koncentrera eller »kollapsa oss själva« via samarbetet, sluter sig projektet mer än att öppna upp för lyssnaren, åtminstone i den inspelade formen.

»When Hong-Kai and Mattin speak, they are talking over themselves«, står det i skribenten och curatorn Mike Sperlingers anteckningar till skivan. Det må vara sant, möjligen är det grundläggande för all tal, skrift och teknologi, men utan någon annan anknytning än till den egna konstnärliga praktiken blir både skivan och anteckningarna en smula självupptagna. Sperlingers text är stiligt tryckt på vinylskivans transparenta ytterficka, och speglar konceptet på ett något övertydligt sätt, medan retoriken (»ambiguously dialogic manner«, »an imagined trajectory«, »the utopian promise of collapse-as-fulfilment«) lider av en svårsmält konstvärldsjargong. Frågan som uppstår är om inte projektets samarbete istället bildar en självbekräftelse, ett samtal som torde tjäna på att konfronteras med en publik utanför konstvärldens trygga ramar, att riskera någonting mer, att inte lägga band på kollapsen.

Regler framför en komposition av Manfred Werder, till regel #5 (kommande på Nueni Records).

Regler framför en komposition av Manfred Werder, till regel #5 (kommande på Nueni Records).

Mycket hos Mattin handlar om att låta situationen bestämma. Musik tycks sällan vara syftet med hans framföranden, snarare är de musikaliska ramarna en slags tröskel, en förhöjning av förväntningar eller besvikelse, någonting som skapas och kanske också försvinner i den tillfälliga händelsen. Resultatet av den musikaliska situationen bestäms inte sällan av publikens gensvar, där framförandena pendlar mellan konfrontation och kollaps, ett sammanstörtande av inte bara åskådare och uppträdaren, utan av de musikaliska förväntningar som Mattin utmanar på ofta oväntade sätt.

Grundläggande i hans utvidgade förståelse för musik är en kritik av föreställningarna om »fri improvisation«. Vad som framstod omkring 1960-talet som en frigörelse från idéer om noter, upphovsmannen eller dirigenten kodifierades snabbt i nya idiom kring frijazzens eller improvisationsmusikens föreställda spontanitet och frihet. Fri improvisation lider av en falsk föreställning om frihet, upprepar Mattin ofta, att improvisationsmusiker är alltför bundna till instrument och bemästrandet av specifika tekniker, att musik görs till en plats för individuella uttryck eller individuell frihet. Samtidigt söker han efter att formulera improvisation på nytt, där i synnerhet alienation erbjuder ett sätt att utmana de specifika roller som uppstår vid framförandet. »To be open, receptive and exposed to the dangers of making improvised music, means exposing yourself to unwanted situations that could break the foundations of your own security«, skriver han i antologin Noise & Capitalism. Improvisation är ett sätt att utforska ofriheten.

Den jargong som Mattin ibland ger uttryck för kan eventuellt betraktas som en medveten taktik, en vilseledande identifikation med de fixa föreställningar som konstvärlden lider av. Men självkritiken riskerar att bli enbart självreflekterande. Vi måste vara misstänksamma mot de sätt varmed kulturella praktiker exploateras av kapital, skriver han i Noise & Capitalism. »Because of this we must constantly question our motives, our modus operandi and its relation to the conditions that we are embedded in, to avoid recuperation by a system that is going to produce ideological walls for us.« Tillmäter inte ett sådant ifrågasättande en alltför stor betydelse till den så perifera experimentella musiken? Är det verkligen rimligt att någon som Mattin skulle tas i bruk av kapitalistiska samhällskrafter?

Ibland är intrycket av Mattin att konstvärlden utgör den enda plats där kritiken av subjektet, gemenskaper eller kapitalismen genomförs, och att en sådan diskussion måste föras med hjälp av en pseudo-filosofisk kulturkritik, minst lika förstelnad som konventionerna inom improvisationsmusik. När Mattin fokuserar mer på att göra, som istället för att på avstånd resonera kring spektakelsamhället utnyttjar spektaklet, då ter sig hans tillvägagångssätt mer effektiva än han kanske vill erkänna, en estetik som också förflyttar kritiken till andra områden än konsten, som tar kollapsen i anspråk för att uppfinna reglerna på nytt.

Musik som lurar regeln

»It’s unfair to present yourself socially with brutal honesty«, sa Leonard Cohen i en intervju med journalisten Stina Lundberg Dabrowski i Sveriges Television 2001. »If someone asks ‘How are you?’ and you tell them – you know, they don’t wanna [know], it’s unfair to tell people how you are!«

Musikaliskt sett utgör Mattin en motsats till den gentlemannamässiga kanadensiska sångaren. Han är allt annat än rättvis. Utanför scenen är Mattin osedvanligt tillmötesgående och hörsam, samtidigt som hans framträdanden är nästintill outhärdliga, där åskådare konfronteras med verbala överfall eller strålkastare, under det att musiken åtföljs av flera timmars tystnad eller tills åskådarna lämnat stället. Ingen ska kunna gömma sig, alla ska bringas i kontakt med den ärlighet som musiken, samhället eller det sociala umgänget förvränger.

Att jobba inom gränserna för rockinstrument är de upprättade ramarna för Regler, ett samarbete mellan Mattin och Anders Bryngelsson, känd från det smått mytomspunna noiserockbandet Brainbombs och soloprojektet No Balls. Med tre hittills släppta skivor går projektet ut på att ta sig an olika musikgenrer. På regel #4 (2015) är det väggnoise som gäller. Valet av genre är något komiskt med tanke på den marginella inriktning som etablerats av framförallt Sam McKinlay (The Rita), Richard Ramirez och Romain Perrot (VOMIR). Väggnoise, eller Harsh Wall Noise, är en vidareutveckling av noisegenren och utmärks av en frånvaro av dynamik och utveckling, men kan också betraktas som en stilistisk renodling i minimalismens efterföljd, där en extrem koncentration lyfter det till synes oförändrade klustret av oljud till en ny abstraktionsnivå.

mattin, Paris december 2009

Faksimil från The Wire (februari, 2010).

Regler, men också frihet. Med Mattin på gitarr och Bryngelsson på trummor fungerar genren som en tillfällig ram inom vilken improvisationen uppstår. Alla genrer bygger på regler, förväntningar eller kriterier som ger inom dess begränsningar utrymme för variation och kreativitet. Men genom att överföra väggnoise, vars uttryck i egentlig mening undertrycker variation, till så kodifierade instrument som gitarren och trumsetet skapas en produktiv förvirring inom gränserna mellan noise och rockmusik.

Väggnoise har inte nödvändigtvis med repetition att göra. Den ihållande ljudmassan står kanske närmare monokromen, en avvägning mellan ett anslag och en återvändo, ett återknytande till den ton som håller allt samman, det som söker efter en början och som samtidigt suddar ut denna strävan. Mer än en oupphörlig musik är det en musik som aldrig fortsätter. Tonhöjd eller takter ges inget fäste. Begynnelsen skjuts upp.

I likhet med projektets två tidigare skivor ackompanjeras en och samma trumrytm av ett likaså repetitivt gitarrmangel. Vad som framför allt kännetecknar väggnoise är kedjorna av effektpedaler, en överlagring av distorsion som i regel #4 förpassats till en grumlig fond av muller, med gitarren och rytmen igenkännbara i förgrunden. Hur långt går det att utmana regeln? Det halvtimme långa stycket hotas ständigt av att upplösas i svärmen av distorsion, trummorna driver ibland in och ut ur takt, gitarren maler på i blind frenesi. Vad som pådriver vad är svårt att urskilja, allt är inbäddat i en formlös massa som instrumenten frammanar och förser desperat med ny energi. Intensiteten och den kompakta ljudvågen ger upphov till en underlig obalans, inte medryckande, inte meditativt, men någonting som kämpar emot och betvingar i samma andetag, håller sig ovan ytan av oljud samtidigt som det dukar under i ett tillstånd där ingenting går att urskilja, där allt står still.

En vägg, redan det är en regel. Den skyler allt, och ingenting når heller bortom den. Istället för att göra sig av med tiden, såsom minimalism eller dronemusik ibland kan tyckas göra, bildar det till synes oföränderliga stycket därigenom en vägg, någonting som förblir lika statiskt som när det började, och som utvinner dess energi via insisterandet där varje potentiell ton utvidgar dess omfång, varje ansträngning lägger sten på börda, varje hörbar detalj ökar det ohörbara. Men inte något du hör, inte något du ser. Väggen är varken aktivitet eller passivitet, den avtäcker ingenting och vänder sig inte mot någonting annat. I den ständigt uppskjutna begynnelsen finns bara en bortvändhet som aldrig leder tillbaka.

Ändå sker någonting. Rytmen i regel #4 lösgör sig i viss mån från ramarna inom väggnoise, och emellanåt avbryts gitarrspelet, som om den repetitiva omloppsbanan gav upphov till ett hack där de i marginalen förpassade tonerna, den tillfälligt tystade variationen, letar sig tillbaka i cirkulationen för att snabbt därpå återupptas av den vägg som håller instrumenten samman, kanske enbart hörbara eller synliga för varandra i dessa små misstag. Avbrotten sätter tillbaka den mänskliga eller kroppsliga närvaron i väggnoise. Handen, eller improvisationen, den är en del av kraftmätningen mellan anslaget och det fysiska arbete som tränger tillbaka begynnelsen.

Att göra musik genom att påtvingas regler, det är inte så mycket ett omvänt tillvägagångssätt till improvisation som det är en perversion av de fordringar som kommer med varje instrument, alla de förväntningar och den historia som tonerna passerar genom. Hos Mattin handlar allt om dynamiken mellan delen och helheten, det som etableras mellan de som spelar, det som sker inom konsertsituationen, genren eller förväntningarna, och den sorts makrokosmos som detta potentiellt sett återger. Inte för att avveckla en genre, en identitet eller gemenskap, eller att än mer investera oss i dem, utan för att i varje vrå som musiken passerar använda dem i det ärlighetens ljus som vi i Mattins värld inte ska gå ur vägen för.

I antologin Undoing Property? (Sternberg Press, 2013) skriver Mattin:

Under today’s conditions, the claim that improvisation has a critical purchase over capitalism and can produce autonomous moments that are counter-ideological not only seems to feed the idea of this practice as a self-satisfying avant-garde niche, but could also be seen [as] an act of self-investment in the form of cultural capital.

Även om han ofta återknyter till traditionen av improvisationsmusik, och dess för 1960-talet tidstypiska revolutionära anspråk, siktar kritiken en aning högt. Finns det verkligen former av improvisationsmusik som idag inbillar sig att de utövar ett kritiskt grepp över kapitalismen, att de förmår producera autonoma eller motideologiska fickor av luft inom samhället?

Klart är att samtidskonsten lider av högtravande politiska spekulationer, vilka mer än musiken tycks indirekt vara föremålet för Mattins kritiska utgångspunkter. I en intervju med David Keenan i The Wire (februari, 2010) säger han sig vilja mota bort alla utopiska anspråk inom konsertsituationen, anspråk som han återigen relaterar till improvisationsmusiken vars utopiska tänkande han inte ser som befogat idag. Vad som än utgör »situationen idag« – egentligen irrelevant för den sannfärdighet som genomsyrar Mattins estetik – så är alienationen det verktyg genom vilken musiken genereras, någonting som han i intervjun talar om i anslutning till våld. Han minns en konsert med bandet Whitehouse, som då inkluderade den inte helt salongsmässiga författaren Peter Sotos, vilka frammanade en konfrontativ situation utan skyddsnät för sig själva eller för publiken. Även om han motsätter sig användningen av våld inom musik, så menar Mattin att konfrontationen kan vara produktiv. »[If violence] occurs in a way that suddenly dislocates accepted ways of behaving, then it can pose very interesting questions.«

Han vinner inga poäng för subtilitet. Våld kan ge upphov till »intressanta frågor«, säger Mattin utan tillstymmelse till nyanseringar. Samtidigt som han betonar att Sotos är någon som ibland tar situationen för långt dras han själv till sådana gränserfarenheter. Direktheten i hans tillvägagångsätt får band som Whitehouse, Con-Dom, Mauthausen Orchestra, Proiekt Hat eller Death in June att framstå som sofistikerade. Alla avsikter, all strävan ligger i att tvinga lyssnaren till upplysning. Musik sitter i spjutstångs ände.

Regler har kanske inga sådana ambitioner. Det är ett projekt som pendlar mellan improvisation och det konceptuella, men utan att det riktigt uppstår ett utlopp eller en syntes för dem. Att verket inte kan misslyckas ligger i konceptets natur, samtidigt som försöket att frambringa väggnoise med konventionella instrument ger utrymme för skavanker, det är orimligheten i det hela som ger musiken en underhållande eller absurd prägel, inte sällan ett kännetecken för den mest intressanta musiken.

Vore bandet mindre produktiva och inriktade på att inskränka reglerna i högre grad än att »spela så hårt som möjligt under en hel timme« – såsom det står på Regel #3 Noise Core/Free Jazz (2014, Turgid Animal Records) – skulle de ge mer utrymme för intensitet såväl som misstag. Även om projektet drar nytta av sin anspråkslöshet kommer uppsättningen troligen mer tillrätta i en livesituation där publiken inte ges möjligheten att sänka volymen eller dra sig undan lika lätt.

Oljudets undran

Ett projekt som lämpar sig för koncentrerad lyssning är Billy Bao. Vem som egentligen ligger bakom bandnamnet är höljt i dunkel. Enligt projektbeskrivningar och albumanteckningar är Billy Bao någon som kom från Lagos i Nigeria och anlände till San Francisco i Bilbao, där han upptäckte punkrock som ett sätt att ge utlopp för sin frustration inför ett system som förstör våra liv. Även om han vidhåller sin identitet i ett antal intervjuer är personen sannolikt en produkt av musikerna Mattin, Xabier Erkizia och Alberto López Martin. Namnet Billy Bao speglar uppenbart den baskiska staden Bilbao, medan det invandrartäta området San Francisco – känd för sina problem med droger och kriminalitet – tjänar som en utgångspunkt för bandets sociala punkestetik. Om de tidigare skivorna bestod av en ursinnig energi blandad med kreativ redigering ägnar sig det senaste albumet Lagos Sessions (Munster Records/Night School Records, 2015) åt att överlagra fältinspelningar, samplingar och korta musikaliska avsnitt i vad som är mer collage än musik, men mer punk än konst.

lagos_sessions (2)

Billy Bao, Lagos Sessions (Munster Records/Night School Records, 2015)

Bandets beskrivning gör gällande att detta är Billy Baos återvändo till hemstaden Lagos, Afrikas folkrikaste stad med 20 miljoner invånare. Historiskt sett har staden varit en viktig knutpunkt för musik, och inhyser en stor mängd etniska grupper och religioner, men har även varit märkt av politiska konflikter och proteströrelser genom landets historia. Lagos Sessions är ett samarbete med lokala musiker, såsom saxofonisten Orlando Julius, producenten och keyboardisten Duro Ikujenyo, sångerskan Diana Bada och ljudkonstnären Emeka Ogboh. Samtidigt erbjuder projektet en högljudd sonor vy av staden, med trafikljud, intervjuer och samplingar i en svårbestämd blandning av traditionell musik, hiphop och punkrock, där inspelningar ständigt överlappar med varandra. Den synnerligen detaljerade ljudbilden tvingar till en koncentrerad lyssning som inte sällan störs av högmälda klipp.

Skivan är indelad i fyra 15-minuters avsnitt, beskrivna som »kapitel«. Varje kapitel bifogas av en generös introduktionstext till Lagos historia, tillsammans med utförliga anteckningar kring vad vi hör i varje avsnitt, författade av historikern Ed Emeka Keazor. Projektet utgår i första hand från den utomstående blick som etableras av det baskiska bandet, som genom att kontrasteras av de nigerianska musikerna skapar en underlig frånvaro av mittpunkt, där musiken är någonting som istället för att återge lokala identiteter och idiom fungerar som en portal för etablerandet av nya idiom och oförutsägbara förgreningar, en grundläggande regel för all kreativitet

Session är nog ordet för att beskriva det prövande förhållningssätt som ges av Lagos, ett tillfälligt möte som gör det klart att detta endast är en av många sessioner, kapitel eller versioner av Lagos, att denna brokiga och levande sömnad alltid höljer otaliga andra röster och historier, kanske möjliga att avtäcka genom att placera örat tillräckligt nära. Den märkligaste pusselbiten är nog skivans omslag, en bild av innanmätet till en stationär dator som det förklaras att projektet spelats in på, vilken tjänar som ett koncentrat av de relationer som därigenom omkopplats, ett teknologiskt ackompanjemang som verkar ge vid att allt kunde potentiellt sett vara en illusion, att Lagos är ett dammigt hörn på ett redan förlegat kretskort.

I förhållande till Mattins konfrontativa framträdanden där ingenting lämnas orört, där allt är föremål för upplysningens krav, så är det en imponerande nyansering som dominerar Billy Bao som projekt. Billy Bao vänder upp och ner på ärligheten, vänder på punken lika mycket som på geografin, låter den underifrån slående bilda en motvikt till maktteknikerna i Mattins performativa verk. Tillsammans med Regler visar viljan att röra sig bortom konstens ramar, det område som Mattins verk tycks minst lämpade för, att den kritik med vilken han närmar sig improvisationsmusik såväl som det politiska omsätts bäst när den rör sig rastlöst vidare, när den inte lutar sig på den trygga famn som konstvärlden emellanåt utgör.

Att estetisera sociala relationer eller att göra samtalet till musik undgår inte regeln, det flyttar bara på ramarna, förändrar positionerna, genererar ett nytt utrymme för estetiken. I skivans form försvinner samtidigt det element av konfrontation som är en så påtaglig del av Mattins framföranden, där publiken görs mindre till deltagare och mer till en del av den sociala yta med vilken Mattins utvidgade uppfattning av musik produceras, en frågande musik som inte stannar vid en konstform, genrer eller kroppar, utan lockar till undran.




brainwashed

Creaig Dunton


Following up the concept of their most recent works, the duo of noise artist Mattin and Brainbombs member Anders Bryngelsson have again chosen to subvert two niche genres of music and attempt to recreate them in their own, deconstructed noise rock style.  In this case, one album of Harsh Noise Walls, and the other three lengthy treatments of various subgenres of heavy metal.  Unsurprisingly, the duo's reconstruction of this music ends up being less about imitation and more of a study and critique of what is expected by those specific styles.

Rapid Moment/At War with False Noise/Decimation Sociale/Pilgrim Talk

Harsh Noise Wall, or HNW, is a relatively specific offshoot of what is generally labeled noise.  Its main practitioners are known for their monochromatic audacity (Vomir, who's Romain Perrot runs the Decimation Sociale label) or approach that borders on personal obsession (The Rita).  As a consequence of this, often less emphasis is placed on the actual sound, to the point of it being an almost tongue-in-cheek self-awareness that many styles lack.  Mattin and Bryngelsson chose to attack the genre via a guitar and drum duo arrangement, each using their respective instruments to mimic the immobile white noise monolithic sound.

Unsurprisingly, the actual output ends up being dissimilar to actual HNW via the rapid-fire erratic beats and shrill, metallic tinged guitar assaults.  Try as they might, they cannot fully replicate that dull roar for the album’s nearly 30 minute duration.  Instead though, it sounds more like the detritus of a grindcore demo tape, or the most dissonant moments of a multigeneration heavy metal show bootleg.  It also rejects the notion that all HNW style noise sounds the same, or that it is entirely simplistic and unchanging (the best stuff has never been).

samples:

 

On Metal, however, the duo took a more audience participation approach on the three pieces contained.  Each were recorded live at a different venue, with audience members playing Mattin and Bryngelsson a metal song they had never heard off of the audience member’s phone or mp3 player.  From this, the duo tried to recreate, or at least improvise based upon what they heard.  "Heavy Metal" begins with some bleed through of the audience member’s chosen song as Regler slowly get themselves going.  At first it sounds like nothing in particular, but after around three minutes the performance fully locks in, with a truly heavy metal sound to it (albeit one that is improvised and messy, as opposed to tight, riff heavy arrangements), ending on an almost progressive rock note.

For "Thrash Metal", the duo chose to replicate the taut guitar riffs and drum passages in a more abstract manner, via a jerky stop/start erratic structure to the earlier parts of the piece.  Those dramatic breakdowns become tense pairings of noise and silence, never locking into a comfortable pattern.  The final work, "Black Metal" is perhaps the closest reading of the genre the two performers do.  It is fully appropriate that, when mimicking a genre that is so focused on low production values, the result is shrill feedback and a dull roar of noise.  The piece has the two mostly creating a dull roar (not unlike the HNW album), but allowing some more conventional metal moments through, even at times allowing the piece to approach some sort of approximated punk/thrash sound.

Like HNW, Metal features Regler playing with the accepted tropes of a genre, but subverting them into an entirely different sound, while simultaneously addressing the criticism that metal (like noise) is a simplistic genre “anyone” can do.  By attempting to improvise what they heard, the creation is something entirely different and one that finally bears little resemblance to what they were attempting to imitate.  Both albums are excellent, if at times intentionally difficult listening, but Metal stands out a little more as being a more diverse suite of music, but also one that is conceptually strong and still not afraid to bring in a bit of levity in an otherwise dour genre.

samples: